Grannen kommer och gräver på baksidan. Vi ska gräva av mellan huset och ladan så det blir plant (den stora högen med skrit ska bort, hålet vid huset efter den gamla farstun ska läggas igen). Sen ska det läggas grus hela vägen. Så vi kan börja parkera bilarna där bak. Då ska vi lägga på ny matjord på framsidan och så gräs. Stalet ska upp hela vägen där. Alla småhål i gräsmattan (bla dom nya som blev efter att vi körde fast med liften igår, suck!) ska läggas ny jord i och så gräs. Allt skit från gården ska köras till tippen. 

På kvällarna ska det målas lite här inne också. Hallen behöver målas om, det är massor med fläckar på väggarna. Fönstren ska målas igen. 

Staketet runt trappen både uppe och nere ska målas.

Vår sovrumsdörr ska målas en gång till.

Ja, vi har att göra så att säga.. Mellan den 9-11 maj kommer fotografen hit. Då måste vi städa också, alltså på riktigt storstäda!! 

Jag är såå trött på det här huset, men det är bra. Jag har känt nu den sista veckan att OM vi skulle bott kvar så hade det aldrig tagit slut. Även fast huset är klart så skulle vi byggt stall, gjort ridbana, Marcus ville ha garage osv. Som tur är så har vi fixat det bra under dom här åren, inget bråk alls. Men fy vad det tar alltså! Vi diskuterade igår ang flytten och jag sa "vad ska vi göra på kvällarna sen? Tänk hur mycket tid vi kommer få". Ja, vi kan äntligen börja umgås, på riktigt. Ingen behöver måla på kvällarna, vi behöver inte renovera varenda kväll jämt jämt. Vi kan faktiskt bara sitta ner i soffan på kvällarna. Mysa ner oss under en filt och bara vara. Vi kan duscha i 2 timmar utan att varmvattnet tar slut och vi kan liksom bara njuta! 

Skräckblandad förtjusning såklart! Men just nu är jag bara trött på det här huset och som sagt. Det är bra. Förhoppningsvis kommer jag tycka det är en lättnad att slippa all press och stress.