Ändå är jag inte det minsta nervös för hur han ska trivas. Jag vet att dit vi ska flytta, där är liksom paradiset för en häst att bo. Jätte stora hagar, många kompisar och en jätte stor lösdrift med fri tillgång på grovfoder och alltid väl tempererat vatten Ibsen självfinansierande vattenbaljan med värmeslinga. När jag bodde där med Tarzan trivdes han som fisken i vattnet. Jag vet att det kommer bli så bra! 

Vi har möjligheter till att utvecklas i betydligt snabbare takt än hemma. En ridbana och ett ridhus där det nästan alltid är tomt med hindermaterial såklart. 

Människorna som står på anläggningen känner jag utantill och jag trivs så bra med dom alla. Ett riktigt kompisgäng! 

MEN det kommer bli annorlunda för mig. Min underbara medryttare kommer med största sannolikhet inte följa med. Det blir lite över två mil extra för henne. Hon har redan två mil hit som det är. Vilket jag förstår! Men hur ska jag hitta en ny medryttare som jag trivs med? I den lilla by där vi kommer stå finns inte många hästtjejer (eller hästkillar för den delen). Då kommer jag själv behöva motionera honom 6 dagar i veckan. Jag kommer inte låta ven som helst rida honom, såklart! Jag är ganska kräsen vilket man ju har rätt att vara. 

Såklart kommer det bli underbart att ha "hela Viktor för mig själv" men det kommer ta mer tid från familjen och min lediga tid. 

Det kommer bli mycket åkande! Först två mil åt ena hållet för att komma till jobbet hemifrån. Sen två mil hem igen. Sen ligger stallet två mil åt hela andra hållet. För min del vore det helt optimalt att jobba där Viktor kommer flytta. Jag har mina planer men det är inget jag kan dela med mig av än, tyvärr. Men på något sätt så hoppas jag det löser sig. Jag har mina kontakter och nu behöver jag bara hålla tummarna, och vänta. Fy vad det är tråkigt att vänta!