Vi blev välkomnade för en kontroll och för att lugna mina nerver lite.

Vi blev inskriva och jag blev undersökt - barnmorskan konstaterade att jag var öppen 3cm och att vi skulle bli kvar under natten. Förslossningen var på väg att starta sa hon!

Jag hade inget ont alls, det kändes overkligt då jag inte känt något. Vi blev chockade och ringde hem.

Jag minns att jag ringde min syster "jag tror att vi ska föda barn nu.. Du måste ge hästarna vatten, spraya flugmedel och kolla så dom mår bra". Haha, hur man tänker va? Hennes svar blev "herregud! Skit i hästarna nu!"

Under dagen fick vi ligga med ctg, det är en grej som späns över magen för att se barnets hjärtljud och värkar. Det var så skönt att se hans lilla hjärna slå.

Till kvällen så fick jag morgon för att kunna slappna av och sova. Så skönt! Jag var hela tiden orolig då blödningen inte slutade.

Klockan 05 på natten kände jag mig kissnödig. Ökat skulle resa mig och gå på toaletten, då känner jag hur något släpper, vattnet var min första tanke. Men när jag kollar ner så är det blod! Det var blod på hela golvet, hela benen och jag kände hur det släppte en stor klump. Jag ringde i panik på barnmorskan som fick hjälpa mig in på toaletten "du får kolla, jag vill inte!" Jag hade panik och vågade inte titta. Det var en koagel stor som en tennisboll som släppt. Barnmorskan var lugn och vi fick återigen gå in till ett rum för en ny ctg kurva för att se att bebis mådde bra. Hans hjärtljud var bra, det lugnade mig lite. Men fy, jag var så skärrad!

Under natten kom ännu en koagel.

På morgonen blev det bestämt att förslitningen skulle sätts igång. Bebisen behövde komma ut.

Klockan nio var vi inne på förlossningsrummet, barnmorskan förklarade att dom skulle ta hål på hinnorna (så att vattnet går) sen skulle förlossningen förhoppningsvis starta. Sett gjordes strax efter 9. Dom sa till mig att det brukade ta en stund, upp till en timma innan det hände något. Så jag kunde gå in i duschen så länge. 

Sagt och gjort, jag stod i duschen. Sambon var med som stöd och masserade min rygg, jag hade ju blrjat känna av mina värkar lite lätt.

Jag hann knappt in i duschen förrän jag verkligen kände att värkarna blev starka! Jag klarade inte av att stå där, måste ut! Det tog ett tag mellan värkarna att komma ut till sängen. Jag orkar inte mer! Så kändes det. Ring på klockan bad jag, ni måste undersöka mig nu.

Barnmorskorna lyssnade inte riktigt först,  men efter en stund kom dom in för undersökning. "Oj!" Blev deras reaktion. "Du är öppen 10 cm och nu ör det dags". Jag blev förstörd. Jag hade tänkt ta varenda smärtstillande som fanns, men nu var det försent. Jag hade alltså öppnar mig från 3 till 10 cm på 40minuter. Raketfart alltså! Inte konstigt att det gjorde ont.

Här började saker och ting bli komplicerat. Men det tar vi i ett annat inlägg.